"At first I hated these walls, then I became used to them and now they're the only thing I know."
- Kollat klart "The Shawhshank Redemption" nu.. Så j*vla många tankar som ploppar upp i huvudet alltså. En så sjukt fin film som får en att tänka till.. Filmen handlar kort om Andy Duprene som åker in på livstid för mord i fängelset Shawshank. Där träffar han på Red som förblir hans vän under sina kommande år.. Fängelsemiljön är tuff och ber inte om nåd.
- I filmen ser man hur livet glider ifrån fångarna. Hur ordet livstidsdömd får sin mening, hur deras liv glider ifrån dess mening och kvar återstår bara en fånge. Livet går ut på att överleva och inte längre att njuta av det - alla deras tankar, åsikter, hopp och förväntningar blir till tomma ord som inte längre har någon betydelse. "At first I hated these walls, then I became used to them and now they're the only thing I know." - Meningen säger en hel del. Hur fängelset helt plötsligen blir det ända fångarna känner till, det ända stället de vet hur man ska anpassa sig till och det ända stället där de har sin betydelse. Omvärlden blir till främmande mark där de inte har någon betydelse - där de bara velar omkring utan något som helst att stå på. Min favoritscen i denna filmen var lätt "opera-scenen" (!!) Andy hade fått jobb hos direktören på fängelset & får syn på en gammal CD medans han jobbar. Han kollar inte vad det är för CD, han bryr sig inte om konsekvenserna han kommer få ta för sitt misstag utan han spelar bara upp CD;n i högtalarna så att resten utav fångarna också ska få ta del utav musiken.. För en sekund stannar allting till - det ända som hörs är de italienska kvinnornas stämma och det ända som syns till är fångarnas passionerade ögon helt fokuserade på högtalarna. - Något som inte skulle haft någon som helst betydelse ute i omvärlden blev till det största som någonsin hänt Shawshank-fängelset.. Kan inte göra så mycket mer än att rekommendera denna filmen till er där ute för den är sjukligt vacker!!
Kommentarer
Trackback
