,

- Försökte sova men det gick inte, så kollar The OC. Marissa behövs verkligen i serien, bölade floder när hon dog.. Skrek typ ut tårar i över 15 min hahah (!!) Seth och Summer är verkligen världens sötaste par. De är som det perfekta paret och deras personligheter är som gjorda för varandra.. Vill kunna känna så själv någon gång - vara så sjukligt LYCKLIGT kär. Jag är trött på allt som livet har och ge just nu - gamla vanliga rutiner och saker man gjort förr. Jag vill resa, bli lyckligt kär, börja gymnasiet, uppleva nya saker och inte bara det gamla vanliga. Jag behöver något mer än bara skolan, plugg, trötta morgnar, dåligt väder och ja, visst jag har vänner som jag älskar - men ibland räcker det inte. Ibland suktar jag efter något mer, något som kan få mig att känna att gå upp på morgnarna är värt det för mer än bara skolan och trött humör. Jag vill le när jag går upp, jag vill känna nya känslor, jag vill uppleva nya saker - jag vill ut i livet. Ibland är livet inte nog för mig för jag vill så mycket mer, nästan för mycket så att jag hindrar mig själv med mina överdrivna krav. Känns nästan som att jag befinner mig i ide, väntar på något stort som aldrig kommer. - Befinner mig i ett kretslopp utan slut, ett kretslopp som inte går ut på något annat än att klara vardagen. Där jag ständigt känner samma känslor & bara vaknar, presterar och somnar. Jag försöker hålla balansen - försöker att göra roliga saker med vänner så att jag för tillfället mår bra så att jag inte bryter ihop utav alla rutiner som inte består utav annat än saker man måste göra, saker som jag fått nog av och sett alldeles för mycket av. - För 3 år sen hade jag trott att man alltid behövde en enorm anledning till att må dåligt/känna sig nere men nu inser jag att jag hade fel. För 3 år sen mådde jag genuint dåligt och för mig var höjdpunkten för dagen resan ner till Höör - det ända stället jag mådde bra på. Nu idag står jag här med ett bra liv i Halmstad m. vänner och för en gångs skull inga komplicerade familjeproblem + bra betyg. Men guess what? - Det räcker inte. Helt plötsligen känner jag mig i behov av någonting annat, "något". Helt plötsligen ser "skilsmässan" mellan Michael och mamma inte så stor ut, för det är inget jag inte klarat förut och det känns som.. Framtid. Något som jag vet kommer hända men som inte känns aktuellt bland mina tankar.. Honestly, så finns det något annat där. Något som ständigt rör sig bland mina tankar och distraherar mig både på gott och ont. Något jag inte kan behärska och det stör mig, för jag har alltid varit den som kunnat kontrollera mina känslor - som alltid har haft plats för fler obekväma känslor att bli av med & stå ut med. Jag är proffs på känslor, det var min grej - något jag faktiskt visste mycket om.. Nu står jag här helt plötsligen och vet inte vart jag ska bli av och det dödar mig. Jag är ingen brud som står förtvivlad över mina känslor utan jag är den som alltid haft svar på allt sånt, den som alltid vetat vad jag ska göra. Skulle man fråga mig om hur jag ska gå tillväga nu så har jag inget svar, jag är helt tom. Det känns nästan som en sjukdom som jag kämpar för att få bort. Jävligt starka känslor som jag inte vill uttrycka för mycket, för även om jag inte vet hur jag ska behärska det - så vet jag trots allt vart gränsen går. Well, jag har ett bra liv. Skulle aldrig någonsin påstå att det är synd om mig för det är det inte, men ibland så räcker inte livet till och du hamnar i denna dvalan som jag är i nu. Man orkar inte med det & helt plötsligen förlorar man riktning.

---