Kärlek hit och dit..
- Jag orkar inte. Jag f*cking orkar inte. Gårdagens BB-avsnitt var så sjukligt romantiskt och sorgligt & har bara lust att skrika ut mina tårar haha. :sad: Egentligen är man ju sjukligt lam som sitter och bölar till Big Brother men går bara inte att undgå tårarna.. Marcelo kom in och alla började gnaga på Annica om att hon inte ska stå kvar vid honom, samtidigt blir hon avspisad utav Marcelo och hon springer efter honom som ett blint får. (Dålig liknelse or what haha?) Alltså jag kan känna igen mig, it's to bad that love is blind.. It's to damn bad. Är man kär eller har känslor för någon så blir ens bästa väns ord till intet och ens förstånd gets totally lost. I would do better without feelings, the most would. I thought I was strong until love-feelings striked me'
-
För övrigt så har Camilla och Amandus erkänt sina känslor för varandra och Rodney & Hanna J har kommit på ett annat plan än att bara ligga. - Har visserligen lite svårt för att tro på att Roddan har något annat gemensamt med Hanna J än bara sex, liksom he doesn't want to get involved with the whole family-life and Hanna doesn't seem to be his type..? Like reaaally? Anyway så är Camandus vääärldens gulligaste par & jag blir bara så otroligt känslosam och avundsjuk utav att kolla på dessa tre par. :( Det hjälper ju inte att ens bästa vän har en sjukt go kille som verkligen bryr sig om henne och att typ alla blir kära hit och dit.. Don't get me wrong, jag är verkligen dödsglad för eran skull Jelena och Stefan, men man blir ju lite såhär kärleksfull? Ens andra bästa vän är ju inte så mycket bättre med hennes kärleksfulla och romantiska sida som får en att bli lite influerad.. Haha, nej nu börjar "the cold Eila" låta lite överdrivet kärleksfull vilket jag verkligen är rädd för att bli. Jag har alltid sagt att känslor tynger ner en och vill försöka hålla kvar vid det, typ.
There's to many questions and a lack of answers.
- Börjat kolla Desperate Housewives nu.. Lite halvt sådär Sex and the City-inspirerad, eller tvärtom tycker jag? ;) Well, time to go hard on TV-programmes again!!
Dagen idag då? - Ja, vet inte vad det är men varit så emotionell idag.. Bara tänker och tänker, överväger och överväger och det finns så många olika tankar & känslor i mitt huvud just nu. Känns inte som att jag har någon familj för tillfället, eller inte haft på länge om man tänker efter? Ibland undrar jag hur man som familj kan känna en sån stark gemenskap, en sådan där otrolig sammanhållning som man hör om - men aldrig egentligen känner. Av egna erfarenheter är det snarare "Familjen kommer och familjen går, men vännerna återstår." Jag har ingen familj - och den största delen utav släktingar/familj genom tiderna är borta för längesen. Är det så himla konstigt att jag inte känner någon kärlek till de flesta i mina kretsar inom familjeväg..? Är det så extremt, himla konstigt att jag inte knyter an till någon pga det? Jag tror nog inte folk förstår hur otroligt mycket släktingar genom tiderna jag har haft som bara försvunnit. Till slut kommer man till den punkt då man blir känslokall per automatik.
-
Ibland önskar jag att jag kunde tro. Allt hade varit så mycket lättare, allt hade haft sin dolda lösning som alltid hade sin tröst. Jag önskar verkligen att jag kunde undangå de här uppenbara, logiska, realistiska förklaringarna som är so far away från någon Gud, ett öde osv med allt bullshit.. Man hade sluppit tänka, man hade sluppit undra om det verkligen behövde vara slutet - "för allt som händer, sker utav en anledning", det hade alltid funnits där för en i desperata stunder då man precis insett att man förlorat något som kunde blivit något eller någon man brydde sig om. Istället måste jag vara så förbannat logisk att jag aldrig ens skulle kunna ägna tanken åt något öde, som alltid leder en till de rätta platserna i livet. Man hade inte behövt undra om man gjorde rätt eller fel, om man kunde gjort något annorlunda eller vad som påverkade det hela. "Om jag bara trott på mer än allt realistiskt här i världen som för mig är rena självklarheterna".. - Så kan det heta, så kan det gå men mina frågor återstår.
-
- Mitt liv känns tomt. Jag har världens bästa vänner, en mamma som bryr sig även om jag oftast har lust att strypa henne och vårat "moder-och-dotter-band" blir svagare och svagare för varje dag. Vi bor i en lägenhet tillsammans igen och jag känner knappt att vi har flyttat. Inte förens jag vistas i våran gamla lägenhet känner jag saknaden och allt jag egentligen gör är att gå runt som en dimma i våran nya lägenhet och förstår absolut 0,0 känslomässigt. Det känns som om det varken tillkommit eller fråntagits någonting från mitt liv - jag är bara tom. Vet inte vart jag befinner mig med familj, hem eller någonting honestly. Jag undrar när jag någonsin kommer känna mig stabil, jag undrar när alla eftertankar kommer komma - but they seem to be far away..
-
Nej, jag orkar inte med mina långa, emotionella inlägg in reality. Jag har bara så många ord och frågor som jag inte förstår & jag orkar inte. Säger inte att mitt liv är dåligt - verkligen inte. Jag har haft ett bra liv ändå men tror jag kommit till en sån här svacka då man inte riktigt vet vart man befinner sig? - Jag känner hur någon/något glider ifrån mig just nu och jag vägrar att göra annat än att vara okej med det. Hur gärna man än vill stoppa det så får man bara bita ihop ibland - och kolla på medans det man så gärna vill ha går ifrån en med stora steg, man undrar varför och man har sina aningar - men man vägrar att framstå som något man inte är bara för att få den där 15 minuters tillfredställningen av att tala med personen. För i skymundan utav allt det där så vet man om att det inte kommer leda någonstans & att man i slutändan bara lär stå där med sina känslor och alla dessa ord man borde hålla osagda. Tusentals ideér om hur man ska göra för att få känna den där glädjen igen ploppar upp - men man håller de för sig själv för att slippa framtida känslor. Vissa saker är helt enkelt inte värt de där tusentals blandade känslorna som bara drives you crazy. Det finns de stunder då man just have to see the situation in front of you and do the right thing for your future emotions.
It's to bad that love is blind.
- Nu bor jag utan Michael, ensam med mamma. Känner mig lugn och helt okej med det - kanske för att jag i slutändan vet vart jag har honom eller för att jag är allt för van vid avslut. Kanske lite både och tom? Trots flytten från både ett område och en viktig person i mitt liv är det ända jag kan tänka på far from that..
-
Kan inte låta bli att störa mig på en viss person som ständigt ska sända ut olika signaler. Vissa saker är obvious för oss alla - ageranden, påståenden, händelser och ord som vi alla vet vad de betyder.. Varför då blunda för de, eller spela dum?! Vet att detta inlägget är sjukligt onödigt och vill heller inte skriva ut allt för mycket - så kanske blir en aningen rörigt pga det.. Vissa saker kan jag ha överseende med, saker som jag kan tänka över, ändra åsikt om och tom be om ursäkt för så pass att jag medger att den andra personen hade rätt MEN.. - Det finns de ageranden som andra gjort mot mig som inte pekar på något annat än just en speciell avsikt. Jag är inte dum för vissa saker är bara så uppenbara. Istället för att såra någon i slutändan eller sända ut olika signaler, så tycker jag ändå att man kan vara uppriktig?! Vad vill du, vad har du för avsikt och varför? Bättre det än att den ena i slutändan står där helt förvirrad, utlämnad och sårad. Jag vet om att jag borde släppa taget och bara bli av med dessa plågosamma tankar som snurrar runt i mitt huvud men jag kan inte, eller snarare vill inte. Är lite självdestruktiv på så sätt, för plågar hellre mig själv än ser någon jag bryr mig om glida ifrån mig.. För trots dessa riktigt distraherande tankar och händelser så för det med sig så j*vla mycket känslor som jag inte vill leva utan. It's to bad that love is blind säger jag bara.
Har iallafall mina fina vänner som distraherar mig från allt för mycket tankar.. Roligt också att man för 1,5 år sedan aldrig någonsin snackade om killar och nu är alla seriösa samtalsämnen just om killproblem haha.. Things change.
Dagens musik är kass (!!)
- Är det bara jag som finner alla trötta nya artister som urdåliga? Bra exempel är Katy Perry, Lady Gaga, Bruno Mars etc.. Vem uppskattar klyschig musik som man hört tusen gånger förr som dessutom har värsta schlager-lätet? Nej, jag kan inte beskriva det men efter några dagars radiolyssnande ha-ha-ha, så blir man ju nästan lack på Call me Maybe-låten (!!) Finns ingen sämre låt på denna planet – jag menar ”Hey, I just met you. This is crazy, but here’s my number – call me maybe” man ba’ ?!?!?! Alla s.k. ”Disney-artister” enligt mig vilket inkluderar One Direction och ett fleeertal andra band man hört på sistone från bla Shady är ju inte så mycket bättre…
-
- Måste ändå säga att jag har en väldigt annorlunda musiksmak. Gillar oftast det som sticker ut ur mängden och de ända nya radio-låtarna som jag verkligen fallit för måste nog vara Fun – We are young. I och för sig är den låten i sig också väldigt ordinär. ;) Haha, dock sjunger jag och Aleksandra nog inte den särskilt bra i skolan på rasterna..
Well, min älskvärda Spotify-lista hittar ni HÄR!! Har självfallet pimpat den med nya låtar nu när jag finally fått igång mitt internet. :thumbup: Inte så lätt att leva utan elektronik, men mer om det sen.. (De nyare låtarna på listan som inte går att lyssna på hittar ni lätt på U-tube!! Laddar ner därifrån you know.)
Är du inte bäst, blir du ingenting.
- Nyss skällt ut min mamma för att vara en lågavlönad blondin.. Liksom, är man inte bäst i dagens samhälle så blir man ingenting?! Hur svårt är det att inse? - Är man inte den bästa fiskaren får man inte gå till sjöss med de bästa i branschen, är man inte den bästa bankmannen har man aldrig en chans till att bli chef. Jag ska aldrig vara den som behöver söka en massa jobb och hoppas på ett ja, jag ska bli den som är eftertraktad i branschen. - Att stämpla, söka jobb i flera år existerar inte på min karta. Måste nog hålla med Marcel i BB lite - jag som person skulle nog aldrig skaffat barn om jag inte haft det riktigt bra ekonomiskt.. Varierar ju från person till person, men ska man inte kunna ge sitt barn det nödvändiga? - I och för sig har jag ju redan nu sagt strongt nej till barn meeeen att inte kunna ge sitt barn en iPhone, kamera osv som i stort sätt alla har & BORDE ha, så ska man ju inte skaffa barn..? Kan ju inte säga att min mamma gjorde ett misstag, hade ju aldrig existerat om det inte var för hennes skull haha - men min mamma kan inte ge mig allt nödvändigt. Om jag skulle varit henne, så skulle jag skämts som in i. - Skämts för att inte kunnat ge sitt barn allt nödvändigt och för att hennes eget barn är smartare än hon själv är. Det är inget jag bara säger utan that's fact - hon håller ju tom med mig själv?! Åååh, orkar inte med gamlingar utan hjärnor som bara sitter och klagar på ens musik - precis som mamma..
Jaja, ska fortsätta packa nu.. Blev ett litet uppehåll pga att mamma klagade på min musik. :tired:
All I wanna do is take you home and spoon you'
- Lite halvt deppig såhär på kvällskvisten.. Haha, nej men visst blir man en aningen mer emotionell under kvällen? Kan väl i och för sig bero på mensen också haha. ;)
Känner en längtan efter någonting mer ibland. - Som ett förhållande, att ha någon att älska och bli älskad av. - Att få känna den där speciella känslan i hela kroppen så fort man ser en person, en person man kan göra allt & inget med. - Att få uppleva de här klyschiga dejterna man ser i filmer, men även få dela något alldeles unikt med som ingen annan har. - Att få genomgå nackdelarna, som alla typiska "relations-bråk" och stunderna då man bara vill ligga hemma och gråta.. Gud, allt detta låter nog överdrivet romantiskt. Dvs alldeles för olikt mig. - Jag är den som ligger och bölar till sorgliga dramafilmer med det perfekta paret i, men som aldrig egentligen faller för det själv. Min värld består utav logiska tankar, smarta slutsatser och kloka analyseringar - inte något j*vla yrväder av känslor, det är iallafall vad jag önskar. Jag vill ha det så, men på sistone har även Eila Linnea Johansson fallit dit och för första gången i världshistorian står hon där utan några som helst tankar eller svar. Ja, jag erkänner att jag är precis lika patetisk som alla dessa andra brudar jag klagar på som faller för det.
'
Well, här kommer två långa underbara klipp som berör och bilder på mina favoritpar genom tiderna.. Tog för allas bästa inte med ALLA favoritpar i serier osv, hade nog blivit tusentals.
Nationalism, brödraskap och kärlek..
- Nyss kollat klart Pearl Harbor och ja.. I cried you a river, happy now? ;) Haha, var verkligen en riktigt bra långfilm som lätt var värt sina 3 timmar. Handlade dels om brödraskap, nationalism och kärlek.. De två bästa vännerna Rafe och Danny tjänstgör sitt land Amerika och både två har brunnit för att flyga sedan barnsben. När Rafe möter sköterskan, Evelyn, så blir de genast förälskade men när han sedan går ut som volontär i kriget (2;a världskriget) så förändras allt när han förklaras som stupad.. I sorgen av Rafe så finner istället Danny och Evelyn varandra..
I den här filmen får man se på vad äkta brödraskap innebär. Bandet mellan Danny och Rafe håller genom krig och kärlek & kärleken mellan Danny, Rafe och Evelyn har sina ned och uppgångar. Trots allt detta så måste jag ändå säga att det var kärleken och stoltheten över sitt land som fångade mig som mest. När soldaterna mådde som sämst, kunde de ändå glädjas över sitt lands seger - även om den knappt var synlig. Well, tycker alla borde se denna filmen och den väcker förmodligen kärleken för sitt land lika mycket som den gjorde för mig!!
- Sverige är ett underbart land, även om jag mest bara klagar på det. Vi kanske inte har de finaste haven eller de flesta sysselsättningarna - och visst, vi kan bli riktigt trötta och deprimerade under mörkare perioder och skrika ut hur mycket vi "hatar Sverige". Förutom det, finns det verkligen ett bättre land att växa upp i..? - Vi är kända för att bete oss bra, vi har levnadsstandard i världsklass och våran ekonomi & politik är bra. Vi kanske ses som pussies, men vilket land är det egentligen som tänker smartast och mest globalt - som dessutom lär klara sig från krig längst? - Jo, Sverige. Jag kan stolt säga att jag är svensk & kan gladeligen uttrycka mina åsikter vart som i världen. Vi straffas när vi gjort fel men inte med våld, vi kan ligga runt och klä oss hur vi vill utan att samhället straffar oss med föraktande blickar och vi har inga böcker eller fördomar att följa. Sverige är ett arbetande land med en sån jävla bra syn på saker och ting. - Vi är öppna för nya förslag & även om vi inte agerar fysiskt i krig så gör vi så gott vi kan på en smart nivå då vi donerar och släpper in väldigt många fler invandrare än andra länder. Även detta land har sin charm rent geografiskt.. Visst är det något med julskyltningen som vi alla myser till och visst är det något med sommarkvällarna som vi alla längtar efter? Jag lär inte bo i Sverige i framtiden - men mest bara för att jag vill se mer och för att detta land är för litet för mig, dock kommer jag aldrig släppa min kärlek till detta land!! Inte ofta Eila Linnea Johansson sitter och pepptalkar Sverige men ibland känner även jag glädjen över mitt land och att vara född här.. Jag är lyckligt lottad över att vara född här istället för något fattigt land, något land med barnarbete, mycket krig, våldtäkter och mord osv osv. Det finns mycket hemskheter i världen dock inte så mycket i Sverige. Kärlek!! :love: Obs; Måste erkänna att Sverige inte hade varit något utan alla goda utländska maträtter och allt gott invandrare fört med sig.
Let's not try to figure everything out at once.
- Känner mig ovanligt känslosam denna morgonen.. Kanske på grund av regnet och de gråa molnen utanför, eller kanske bara för att jag börjat morgonen med sådan typisk musik som får en att tänka till. Vanligtvis är det bara på kvällarna man blir såhär extra emotionell och sitter & skrattar för absolut ingenting, eller gråter för att allt känns så tomt.
·
Orkar nog inte skriva så mycket mer - eller tror rättare sagt att jag inte vill skriva mer. Tänker och känner för mycket för mitt eget bästa ibland!!
Well, it's called getting over it or getting in to it'
- Har verkligen världens drygaste liv som sitter och lär in hela "The motto" med Drake och Lil Wayne i huvudet så att jag ska kunna den utantill.. För övrigt, börjar jag få svårt för att förstå vissa personer..? Från det ena till det andra beteendet och blir så sjukt lack på att somliga inte bara kan säga rakt ut vad grejen är. Blir ju totalt mindfuckad i slutändan av att sitta & lista ut rent ut sagt, vad såna personer vill/menar haha? ;) Someone who gets me..? Nej men, behöver nog en jävligt bra morgondag!! Skulle inte suttit helt fel med någon riktigt freakad förälskelse/händelse haha.. Trött på att vara den som vill något, eller ja, whatever vill hålla lite privat haha. ;) Känslor på detta plan är inte riktigt min grej. Konstigt inlägg, jo jag vet.
Gråt inte över att du blir mobbad om du själv är en jävel på att mobba.
- En sak som är väldigt omdiskuterat är ju Natti From Hell.. Senaste inlägget bruden skrev var ju sitt avsked, då hon blivit mobbad och inte klarade av det mer. Synd om henne eller? Nej, verkligen inte. Natti har gått runt och mobbat halva Sverige rent utav - har du någon som helst moral gumman?! Hon förväntar sig medömkan från svenska folket nu, när hon själv gjort precis samma sak.. SÅÅÅ sjukt äckligt beteende!! Går inte annat än att störa sig på folk som beter sig på vissa sätt. :S Denna tjejen kanske älskar sina fans - men inte konstigt att hon inte har så många, när hon går och trycker ner fattiga, fula ooooosv. Nej, jag trycker inte ner fattiga överlag utan folk som blivit fattiga pga sina egna val och sedan förlitar sig på socialen osv.. Trycker inte ner de heller - tycker bara att det är fult beteende och att de får skylla sig själva. Barnen i Afrika t.ex. tycker jag hur synd som helst om!!
Well, "nog-klagat" för idag haha. ;) Ska äta lite middag och sen drar jag probably ut med Jelena en runda i det fina vädret!!
Varför måste man vara avundsjuk så fort man säger sin åsikt om NÅGON?
- Är det bara jag som är trött på att man alltid är avundsjuk enligt andra så fort man öppnar käften om något..? Kommenterar man någon annans utseende, liv eller stil då är det första man får höra att man är avundsjuk?! :mad: Alla har olika åsikter angående stil, utseenden och livsstil - borde väl vara ganska obvious (!!) Jag tycker t.ex. att kineser, araber och svarta oftast inte ser bra ut (no offence) och det är bara min syn på utseende?! Har t.ex. en kines speciella drag som inte faller mig i smaken så är det väl inte allt för ovanligt eller fel på något sätt att JAG kan tycka att personen är ful..? Eller har jag fel?
Något jag också kan stå för är att jag ofta kommenterar folks stilar.. Tycker jag att någon klär sig helt galet så tar jag ofta upp det - inte för att jag är avundsjuk utan snarare för att det är något jag gillar att diskutera & har svårt för att förstå personer som inte ser sig själva i spegeln och ser hur dåligt den matchar som exempel. Jag har också sjukt svårt för att förstå t.ex. bönder som lever livet ute på landet, klär sig bondigt, beter sig bondigt, skämtar bondigt - en mening. Jag förstår det inte?! Har själv levt ute i skogen och det tog kål på mig.. Tystnaden, bristen på saker att göra, att man var tvungen att hjälpa till mer hemma & ute i trädgården och bara.. Allt!! Förstår inte hur någon kan uppskatta det och börja klä sig osv efter det? Jag tycker helt enkelt att det är fult att gå runt som värsta bonden, humorn är oftast halvdålig according to me och visst, självklart inser jag att alla har olika syn på saker & ting men min syn på det hela är just denna.. Varför måste man vara avundsjuk bara för det..? Kanske tycker det är kul att diskutera sina åsikter? Självfallet söker man bekräftelse på om det är fler som tycker detsamma osv..? Är det inte vanligt att man blir provocerad när någon tycker helt tvärtemot? Varför har liksom ateister och troende gått runt och bråkat i tusentals år..? Well, just my opinion..
Maybe I had to much off the negative shit in my past, so now when I finally live in a stabil place - I don't know how to act.
- Alla gråter typ här hemma haha. Känner mig helt skyldig och känns verkligen som om vi har glidit ifrån varandra, på riktigt. Som om jag orsakat all smärta i detta hem - och de håller med mig, det som är så jävla hemskt.. Blev helt plötsligen på sjukt dåligt humör hahah, vet inte vad jag ska göra? Mamma säger liksom att hon mår piss och gjort det ett bra tag - thanks to me och Michael går hemifrån och säger att jag inte var lika självständig som han trodde. Visst, jag står för att samhället är uppbyggt på det sättet - att man blir kollad snett på om man sommarjobbar ute på gatorna och att det seriöst lär innebära socialt självmord för mig att göra det. Säger inte att jag har det piss hemma, för det har jag inte men känner en som har.. Säger bara att vi har glidit ifrån varandra och att ingen mår bra här hemma tack vare mig. Samtidigt måste de iallafall erkänna att de har 0,00% förståelse för dagens samhälle. De inser inte att vi inte lever i ett sunt samhälle som de gjorde under sin tid, folks syn på saker och ting har förändrats till det negativa och allt som egentligen är rätt ses som fel. Ja, f*ck vet jag. Känns som om jag är den ända som kan förändra situationen och vill inte att min mamma ska gå under tack vare mig..
There's no evil - just a thousands f*cking thougts, opinions and memories so damn different from each other
- Folk frågar mig vad jag tror på när jag säger att jag ej tror på Gud eller någon form av religion. Ja, vad tror jag på? Jag tror inte på Gud, jag tror inte på det övernaturliga, jag tror inte på karma, jag tror inte på rättvisa, jag tror inte på att det finns ont & gott, jag tror inte på reinkarnation, jag tror inte på helvetet & himmeln och jag tror inte på ödét. Kanske låter lite som om jag inte tror på ett piss och ja, kalla det vad ni vill "ett negativt sätt att tänka på", "helt fel väg" whatever you want to, but at least I'm realistic.
- Detta är världen idag. Är världen jämställd? - Nej. Är världen en bra plats? - Nej. Är världen beroende utav oss människor & våra val? - Ja.
Människor är giriga, människor är maktgalna, människor är egoistiska och människor är fega. Krig uppstår för att folket inte finner något annat sätt att få sin vilja igenom så de väljer att mörda, förstöra och de gör det globalt. Gud har inte byggt upp våran jord och inte heller oss. Vi är allt. Vi människor är de som byggt upp jorden från grund och botten och det är den historian vi skapat genom tiderna som avgör våran syn på jorden idag till en väldigt stor del. Det är vi som skapat historia, kunskap, religion, traditioner, kultur and the list could just roll over.. Största skillnaden mellan troende och ateister enligt mig är att troende ser Gud som skaparen utav allt medans ateister ser människan som skaparen utav allt. Är det en slump att religion skapades i de fattigare länderna? - Absolutely not. Vad håller oss människor vid liv..? - Just det, hopp. Folket behövde något att tro på, något som fick dem att hålla sig kvar och kämpa & där uppkom religion. Det ända positiva med religion enligt mig är just det - att det har hållt folk vid liv med hoppet som alltid finns där, de tror på något och tror man på något tillräckligt mycket tror jag faktiskt att det påverkar en. Religion och dess ideér bakom har också varit anledningen bakom väldigt många krig, diskriminering, mord, brutna förhållanden och vår syn på världen. But remember my friends - "the bible just gave us the idea that God created everything while the humanity and science gave us everything we know - from how the leaves and flowers arose til' the knowledge about earth."
- Karma? Vad är det? Jo en gullig, overklig tanke om att allt i slutändan blir till rättvisa och att människan får igen för sina misstag. Vad är det egentligen? - En fråga om timing, anpassning, personlighetsdrag och plats. NATURLIGT URVAL. Ondska och godhet, vad är det egentligen? - Människor föds med olika personligheter, får vara med om olika saker och bildar då olika åsikter och skaffar sig erfarenheter. That's all. De flesta människor inser dock att mörda är fel osv för det lär man sig genom samhället. Man skaffar sin egen rättvisa genom sina handlingar och man avgör också sin egen framtid genom handlingar. Allt är inte svart eller vitt - det finns så många gråzoner här i världen också. Låter allt detta grymt, kallt och skrämmande..? - Det kanske det gör, men en mer realistisk syn på världen finns inte. Detta handlar inte heller om att jag blivit uppfostrad som ateist, mina föräldrar har i själva verket inte sagt ett piss om religion till mig - utan jag har bildat min egen syn på det hela.
Barn som skaffar barn.
- Alltså I'm sorry or something men ärligt nu.. Blir man inte automatiskt lack på unga mammor som beter sig som svin och sedan undrar varför alla tycker att hon är en dålig mamma?! :mad:
Jag tycker det är så sjuuukt svinaktigt och irriterande när folk i min ålder skaffar barn och sedan klagar på att de ej har fritid, påstår att de är bra mammor medans de fortfarande tar bilder på ciggen i munnen liksom..? - Visst, ligg runt ni mina vänner MEN är ni verkligen redo för ett livs ansvar när ni fortfarande känner för att festa varje helg och söka uppmärksamhet via Facebook? Personligen kan jag inte förstå hur man ens kan tänka tanken att skaffa barn, gifta sig osv i denna åldern - det är ju bokstavligen talat som att kasta bort sitt liv.. What about utbildning, yrke, upplevelser och ungdomen?! Tvivlar på att någon i min ålder känner sig färdigutbildad eller "utfestad". Säger nu inte att det är något fel med kassörska-jobb eller att festa medans man har barn - men hur många har på fullaste allvar ett kassörska-jobb som drömyrket och hur många festar/upplever lika mycket när de väl fått barn? Man blir ju ännu mer lack när hon där Micah sitter på behandlingshem för tillfället medans hon har en dotter på 2 år.. :mad: Alltså vad tänker bruden med..? Är du deprimerad så får du väl förf***n vänta med barn och lösa det istället (!!) Det räcker inte med något "jag tror att allt är över". Det är ett barn - ingen j*vla leksak.
- De flesta unga mödrar man ser på TV är ju rena rama skräckexemplaren.. Förlitar sig fortfarande på att föräldrarna ska hjälpa till, tar inte hand om sig själva, tjafsar med sin halvdana pojkvän som om de vore värsta tonåringarna (VILKET DE BORDE FATTA ATT DE ÄR ISTÄLLET FÖR ATT TA PÅ SIG MAMMA-ROLLEN!!) - Säger inte att det inte finns de unga mödrar som löser det. Klart att det finns de som grejar det och inte har behov av att bete sig som en tonåring på ett omoget sätt och de berömmer jag. Förstår dock ändå inte hur de tänker..
Vad är att vara självständig?
- Suttit och kollat ett klipp på Bigbrother.se där deltagarna sitter och trackar ner på Hannah W för att hon inte är självständig..? De säger alltså att man måste kunna tvätta och laga mat för att vara självständig. Kan inte riktigt hålla med om dessa krav faktiskt!! I Hannahs värld kanske självständighet innebär att tjäna sina egna pengar, köpa egna, dyra väskor och samtidigt ha råd att äta ute och gå till kemtvätten med kläderna. Måste honestly medge att Hannah verkar vara en högt avbetalad brud och hon står även för sitt yrke trots sin ålder! Självständighet är väl inte en bestämd term, måste det strikt vara att kunna laga mat och tvätta - för vissa det kanske innebär något helt annat..? Varför ska man jämt & ständigt följa samhällets normer, varför kan man inte skapa sina egna? - De flesta säger att jag är självständig och det är jag. Jag kan knappt laga mat, jag vet inte hur man tvättar, jag är usel på att diska, jag tänker inte ekonomiskt när det gäller mat utan på kvalité (köper aldrig billiga märken på matprodukter när jag handlar för mammas pengar haha) och jag vägrar gå ut med toalett-soporna bara för att det ser så skabbigt ut med genomskinlig påse. Trots det är jag självständig. Varför? - För att jag tar ansvar för mina studier på bästa sätt, jag vet hur man beter sig, jag vet vad som är rätt och fel, jag kan ta ansvar för mina handlingar även om det innebär ansträngning (en del klagande också för den delen haha!) och jag är inte beroende utav att någon annan ska göra allt åt mig eller är mamma-sjuk som vissa är. Detta är självständighet enligt mig.
No matter status or colour - we would be nothing without freedom.
- Vad har Eila spenderat sin födelsedag på..? Jo, jag har suttit uppe och kollat på denna videon. Världen är sönderslagen, världen är en brutal plats där vi alla lever under olika omständigheter. Men oavsett färg, kön, ursprung, status och pengar så är allt vi egentligen suktar efter just frihet. Vi är ingenting utan friheten. Denna videon berörde mig och trots att jag just nu sitter på mitt lata arsle i Sverige där jag har friheten till att gå i skolan, bilda mig en framtid och ha mer utöver det nödvändiga så var det nästan så att videon fick fram viljan inom mig att engagera mig.. Tänk hur sjukt mycket vi skulle kunna åstadkomma om tillräckligt med personer brydde sig? Viljan hos folket är allt som egentligen betyder något - men gör vi något? - Nej, för vi orkar inte sålänge det ej berör oss själva! Make a difference.
Hur kan man möjligtvis vara lycklig när fantasin ej kan bli till verklighet?
- Försökte sova men det gick inte, så kollar The OC. Marissa behövs verkligen i serien, bölade floder när hon dog.. Skrek typ ut tårar i över 15 min hahah (!!) Seth och Summer är verkligen världens sötaste par. De är som det perfekta paret och deras personligheter är som gjorda för varandra.. Vill kunna känna så själv någon gång - vara så sjukligt LYCKLIGT kär. Jag är trött på allt som livet har och ge just nu - gamla vanliga rutiner och saker man gjort förr. Jag vill resa, bli lyckligt kär, börja gymnasiet, uppleva nya saker och inte bara det gamla vanliga. Jag behöver något mer än bara skolan, plugg, trötta morgnar, dåligt väder och ja, visst jag har vänner som jag älskar - men ibland räcker det inte. Ibland suktar jag efter något mer, något som kan få mig att känna att gå upp på morgnarna är värt det för mer än bara skolan och trött humör. Jag vill le när jag går upp, jag vill känna nya känslor, jag vill uppleva nya saker - jag vill ut i livet. Ibland är livet inte nog för mig för jag vill så mycket mer, nästan för mycket så att jag hindrar mig själv med mina överdrivna krav. Känns nästan som att jag befinner mig i ide, väntar på något stort som aldrig kommer. - Befinner mig i ett kretslopp utan slut, ett kretslopp som inte går ut på något annat än att klara vardagen. Där jag ständigt känner samma känslor & bara vaknar, presterar och somnar. Jag försöker hålla balansen - försöker att göra roliga saker med vänner så att jag för tillfället mår bra så att jag inte bryter ihop utav alla rutiner som inte består utav annat än saker man måste göra, saker som jag fått nog av och sett alldeles för mycket av. - För 3 år sen hade jag trott att man alltid behövde en enorm anledning till att må dåligt/känna sig nere men nu inser jag att jag hade fel. För 3 år sen mådde jag genuint dåligt och för mig var höjdpunkten för dagen resan ner till Höör - det ända stället jag mådde bra på. Nu idag står jag här med ett bra liv i Halmstad m. vänner och för en gångs skull inga komplicerade familjeproblem + bra betyg. Men guess what? - Det räcker inte. Helt plötsligen känner jag mig i behov av någonting annat, "något". Helt plötsligen ser "skilsmässan" mellan Michael och mamma inte så stor ut, för det är inget jag inte klarat förut och det känns som.. Framtid. Något som jag vet kommer hända men som inte känns aktuellt bland mina tankar.. Honestly, så finns det något annat där. Något som ständigt rör sig bland mina tankar och distraherar mig både på gott och ont. Något jag inte kan behärska och det stör mig, för jag har alltid varit den som kunnat kontrollera mina känslor - som alltid har haft plats för fler obekväma känslor att bli av med & stå ut med. Jag är proffs på känslor, det var min grej - något jag faktiskt visste mycket om.. Nu står jag här helt plötsligen och vet inte vart jag ska bli av och det dödar mig. Jag är ingen brud som står förtvivlad över mina känslor utan jag är den som alltid haft svar på allt sånt, den som alltid vetat vad jag ska göra. Skulle man fråga mig om hur jag ska gå tillväga nu så har jag inget svar, jag är helt tom. Det känns nästan som en sjukdom som jag kämpar för att få bort. Jävligt starka känslor som jag inte vill uttrycka för mycket, för även om jag inte vet hur jag ska behärska det - så vet jag trots allt vart gränsen går. Well, jag har ett bra liv. Skulle aldrig någonsin påstå att det är synd om mig för det är det inte, men ibland så räcker inte livet till och du hamnar i denna dvalan som jag är i nu. Man orkar inte med det & helt plötsligen förlorar man riktning.
Den omtalade Hannah Widerstedt!
Måste verkligen göra ett inlägg om den omtalade Hannah Widerstedt.. Just nu är hon aktuell i Big Brother som jag själv följer och undrar om det någonsin slagit bruden att det är henne det är fel på och inte alla deltagare i BB-huset..? Hmm..? :question:
First of all så har alla säkerligen sett något utav hennes videoklipp.. Vi alla vet nog redan om att bruden ligger runt, är korkad rent ut sagt och sitter och snackar skit om saker hon inte vet ett piss om. Som i videoklipp #1 ovan så sitter hon och påstår att hon "hatar" svenska tjejer utan any good reason eftersom att hon bara generaliserar, hon sitter och påstår att svenska tjejer är snåla bara för att inte alla vill köpa väskor för 20 000 kr som henne och bruden är så j***vla smaklös?!? Är hon allvarlig? De flesta i detta samhället köper inte väskor för 20 000 kr If she didn't knew.. I dessa videos framstår hon bara som pantad. Jag har inget emot folk som ligger runt, really. Alla söker väl olika saker här i livet, alla behöver inte vara som samhället begär (visserligen går Hannah sedan runt och får sig själv att framstå som en slampa utan smak..) Det jag däremot inte klarar av är korkade personer som inte kan dra fram kloka argument utan bara sitter och diskuterar som 10-åringar som hatar bara för att. Synd om killen som behöver intervjua henne också - tvingad till att påstå att hon är intelligent, hahaha.. Han frågar om hon tycker att hon är samhällskritiserande och hon svarar på något helt annat eftersom att hon clearly inte förstår vad han pratar om hahaha (!!) Har ingenting annat att säga än smaklös rent ut sagt. Om hon nu var så j*vla rik så borde hon väl vid detta laget ha lärt sig hur man för en konversation utan orden "hatar", "fuck you" osv.. ;)
Sex är sex och kärlek är kärlek.
- Startade värsta konversationen om att kärlek skulle vara sex med en kompis vilket jag tycker är HELT felaktigt. Kärlek är kärlek och sex är sex, no question about it (!!) Menar majoriteten ligger bara för känslan, för att de söker bekräftelse, mår psykiskt dåligt och vill bli distraherade osv osv.. Finns såååå många olika anledningar & väldigt få av de är just kärlek. Jag själv ser inte sex som någonting så stort och behöver inte vara värsta fina stunderna med någon jag seriöst bryr mig om.. Don't judge me as a slut haha, betyder inte att jag ligger runt!
- Säger bara att sex är den lätta delen, medans att verkligen ha ett förhållande är den svåra egentligen. Am I right? ;) Det är skillnad på att klä av sig och verkligen blotta sig.. Tycker bara att det är sjukt synd att man blir stämplad som slampa när man literally klär av sig & ligger runt. Alla kan inte vara ute efter de här "familjära liven" med en person man älskar & barn, right? Ska man döma bara för att alla inte råkar vara intresserade utav det där som "låter bra" enligt samhället? Sen är det visserligen synd att småttingar ligger runt, strular runt osv för att vara "tuff", det är bara tragiskt.
I'm odd.
- Tänkt lite på hur jag reagerar i vissa situationer och honestly är jag ganska weird på så sätt att jag sjukt ofta blir irriterad på personer och tjafsar osv men när det verkligen kommer till kritan kan jag inte vara SERIÖST lack?!
Hänt både en sak med mamma och några andra på sistone och vet inte hur ofta jag egentligen lackar på mamma över småsaker och även tjafsar med vänner för att jag blir irriterad och nu när jag egentligen BORDE vara lack på mamma över en sak hon utsatt mig för (nej, inte det med spyan haha) så kan jag inte vara lack på henne? Är kanske lite irriterad men inte mer än så och alla som känner mig VET om att jag inte har några som helst problem med att visa känslor för mamma haha.. Själva grejen att jag började tänka på detta kom sig nu när hela den här mamma-situationen kom men även för att jag aldrig är verkligen OVÄN med personer. Är irriterad, kan också uttrycka det för personer när jag känner att något är fult, irriterande, när jag tycker någon har rätt eller fel men jag blir verkligen ALDRIG lack?! Nästan så att jag vill bli lack men går verkligen inte och skulle faktiskt vara lite väl lågt att sitta och lacka bara för att. Känns nästan som att personer tror att jag är en pussy som inte vågar vara lack men snarare så att jag inte kan bli lack?! Har jag blivit seriöst känslomässigt avtrubbad när det verkligen gäller eller vad är det..? Kan inte låta bli och undra om någonting är fel på mig när alla andra blir ovänner osv - om någonting hänt i min barndom så att jag till slut blev såhär? Nästan så att jag seriöst blir lack på mig själv haha?!
