,

---

Hänt både en sak med mamma och några andra på sistone och vet inte hur ofta jag egentligen lackar på mamma över småsaker och även tjafsar med vänner för att jag blir irriterad och nu när jag egentligen BORDE vara lack på mamma över en sak hon utsatt mig för (nej, inte det med spyan haha) så kan jag inte vara lack på henne? Är kanske lite irriterad men inte mer än så och alla som känner mig VET om att jag inte har några som helst problem med att visa känslor för mamma haha.. Själva grejen att jag började tänka på detta kom sig nu när hela den här mamma-situationen kom men även för att jag aldrig är verkligen OVÄN med personer. Är irriterad, kan också uttrycka det för personer när jag känner att något är fult, irriterande, när jag tycker någon har rätt eller fel men jag blir verkligen ALDRIG lack?! Nästan så att jag vill bli lack men går verkligen inte och skulle faktiskt vara lite väl lågt att sitta och lacka bara för att. Känns nästan som att personer tror att jag är en pussy som inte vågar vara lack men snarare så att jag inte kan bli lack?! Har jag blivit seriöst känslomässigt avtrubbad när det verkligen gäller eller vad är det..? Kan inte låta bli och undra om någonting är fel på mig när alla andra blir ovänner osv - om någonting hänt i min barndom så att jag till slut blev såhär? Nästan så att jag seriöst blir lack på mig själv haha?!

---